Idag hade jag för avsikt att åka in till Malmö för att kolla läget. Jag hade gjort en mental snitslad bana längs de gator och torg där mina favoritbutiker ligger. Nu var det bara så att jag de senaste dagarna, kanske även veckorna, trånat efter sushi. Suget har inte avtagit, tvärtom. Och vad passar bättre än en sushimiddag när sambon ändå inte är hemma. Ni förstår, han är inte den största beundrare av de japanska fiskbeklädda riskuddarna. Alltså åkte jag till Lund istället. De har givetvis en uppsjö av sushiställen i Malmö men Skånes godaste finns strax intill Clemenstorget i Lund. Hävdar jag.
På tåget ner överhörde jag två tjejer som satt och pratade om nyttan med vatten. Den ena tjejen förtäljde att hon inte drack vatten. Men att ibland får hon "toksug" på vatten. Och då dricker hon vatten. Hon förklarade för väninnan att man ska ju dricka när man är törstig. Helst då vatten.
Innan jag började flanera bland de låga husen i centrala Lund beställde jag vad jag skulle ha till middag på restaurangens app. Man beställer, betalar med mobilen (om man har kopplat sitt betalkort till appen) och väljer när man vill hämta sin mat. När du kommer fram är det bara att gå förbi den så ofta långa kön och hämta din påse. Lysande om ni frågar mig eftersom jag inte är den enda som kommit på hur mycket kärlek det kommer ur den sushikockens händer.
Staden höll som bäst på att placera ut ståtliga granar här och var. Utanför Grand Hotel stod denna fin och redo inför första advent.
Stortorget var inte sämre. Många stannade till och avbildade den lekfulla granen.
Jag upptäckte rätt snart att jag klätt mig lite väl optimistiskt varför jag genade genom saluhallen för att få upp värmen en smula. Några minuter senare, efter att ha sneddat över Clemenstorget med dess myllrande torghandel, stegade jag in på restaurangen för att mötas av den alltid så trevliga och tjänstvilliga killen i kassan. Jag tror att han har japanskt och finskt ursprung. Han har tydliga asiatiska drag och pratar svenska med finsk brytning. Låter det som i alla fall, jag ska inte påstå att jag är någon språkforskare.
På tåget ner överhörde jag två tjejer som satt och pratade om nyttan med vatten. Den ena tjejen förtäljde att hon inte drack vatten. Men att ibland får hon "toksug" på vatten. Och då dricker hon vatten. Hon förklarade för väninnan att man ska ju dricka när man är törstig. Helst då vatten.
Innan jag började flanera bland de låga husen i centrala Lund beställde jag vad jag skulle ha till middag på restaurangens app. Man beställer, betalar med mobilen (om man har kopplat sitt betalkort till appen) och väljer när man vill hämta sin mat. När du kommer fram är det bara att gå förbi den så ofta långa kön och hämta din påse. Lysande om ni frågar mig eftersom jag inte är den enda som kommit på hur mycket kärlek det kommer ur den sushikockens händer.
Staden höll som bäst på att placera ut ståtliga granar här och var. Utanför Grand Hotel stod denna fin och redo inför första advent.
 |
| Gran(d) Hotel. |
Stortorget var inte sämre. Många stannade till och avbildade den lekfulla granen.
 |
| Polkagrisar och pepparkakeland! |
Hur som helst var han bekymrad över mina tillval. Jag hade nämligen även beställt två "side-orders"; en Goma Wakame (tångsallad gjord på gröna alger, sesamfrön och chili) och en Kimichisallad (stark, syrad vitkålssallad). Alla deras japanska smårätter var slut - förutom tångsalladen. När han undrade om jag ville ha pengarna tillbaka sa jag att jag kunde ta en misosoppa istället, eftersom jag hade glömt att beställa en sådan. Jag blev upplyst om att mison ingick i den menyn jag begärt. Jag orkade inte göra ett återköp på några futtiga kronor så jag sa att jag kunde ta två Goma Wakame. Jag fick tre som plåster på såren. Så nu har jag tillräckligt med gröna alger som håller mig tyst ett tag.
 |
| Goma Wakame. En masse. Wakamasse. |
På tåget hem satt jag mittemot två killar. Ungefär i samma ålder som de där två tjejerna som pratade om vatten, det vill säga hyfsat färska. De här snubbarna satt och glodde in i den enes mobiltelefon och skrattade, hjärtligt och rått om vartannat. Efter ett tag började ägaren till mobilen läsa upp något som lät som fraser, jag kunde inte riktigt höra och ville inte spetsa öronen allt för mycket, men jag antog att det var något skojigt eftersom de fortsatte att skratta. Innan de gick av i Eslöv lyckades jag dock uppfatta: "What's the difference between a Russian wedding and a Russian funeral?" Kompisen svarade raskt fnissande: "One less drunk!" Och jag kunde inte låta bli att fnissa till jag heller. Förlåt.