Avresa: Hotel am Kloster, Wienhausen, Niedersachsen, Deutschland
Klockslag: 08:55
Temperatur: 7°C
Lunch: Rasthof Gräfenhausen
Bensträckare/kisspaus:
09:45 Rasthof Hildesheimer Börde (Gusten fick soppa.)
Fika:
10:45 Göttingen West. (De va la gött!)
16:00 Rasthof Baden-Baden
Ankomst: Gasthof Löwen, Oberrimsingen, Baden-Württemberg, Deutschland
Klockslag: 17:20
Temperatur: 14°C
Antal km: ca 657
Vi vaknade upp till en klar och härlig morgon. Luften var underbar. Ännu mer underbart var att få se omgivningarna i dagsljus. Det var så vackert, vilket håll man än tittade åt. Om några timmar skulle julmarknaden åter vara i full gång, men då skulle vi ha åkt för länge sedan.
Det är andra advent idag. Advent är egentligen ingenting man firar i så stor omfattning här nere. Inte som i Sverige. Däremot är sjätte december något som tyskarna gärna högtidlighåller, då hedrar de Sankt Nikolaus. Även kallad Sankta Claus om det ringer någon klocka hos er...
Vi åkte inte någon längre sträcka innan Gusten flaggade för att han ville ha en skvätt soppa i tanken så det blev en tidig första bensträckare för oss. Efter det blåste vi på söderut. Med en lutning åt väster.
Trafiken var mestadels behagligt gles. För att vara Autobahn. Det är inte tillåtet för långtradare att beträda vägarna på söndagar så samtliga, utom några ytterst få som fått dispens, var parkerade längs motorvägarna. Vid varje rastplats och bensinmack stod långtradarna tätt intill varandra för att invänta morgondagen. De var så ofantligt många, de bildade nästan som små samhällen. Jag kan inte ens föreställa mig hur det kommer att se ut på vägarna i morgon bitti, det måste vara en mardröm att färdas på de tyska trafiklederna under måndagsmorgnarna.
Vi åkte förbi en hage där kor gick och betade. Precis utanför inhägnaden var det en stor skylt som gjorde reklam för närmaste Mc Donalds...
Strax efter vi passerat Frankfurts imponerande skyline på vår vänstra sida och den enorma flygplatsen på den högra stannade vi till för lunch. De moln som hade tilltagit under resans gång skingrades, vinden mojnade och det var nästan vi fick vårkänslor.
Belåtna åkte vi en timme senare vidare med Gusten. Till vänster såg vi den böljande Schwarzwald torna upp sig. På sina ställen såg jag gamla slott på topparna och mindre byar med ståtliga kyrktorn i dalarna. Ur högtalarna hördes klassisk musik som ackompanjerade det vackra tyska landskapet. Jag satt bakåtlutad och njöt av stunden.
Vi var snart redo för ännu en bensträckare och stannade till vid en rastplats i närheten av Baden-Baden. Här fanns dessutom St. Christophorus Autobahnkirche. Som ni kanske vet är St Kristoffer de vägfarandes skyddshelgon. Passande.
Under den sena eftermiddagen kom vi fram till det familjeägda Gästehaus Löwen i Oberrimsingen, nära gränsen till Frankrike. På kvällen åt vi ett rejält skrovmål. Jag kan inte begripa att jag kan vara så vansinnigt hungrig när jag suttit stilla hos Gusten hela dagen. Märkligt! Oj, så gott det smakade. Tyvärr var jag oförmögen att äta upp allting, trots min akuta hunger men min mage är inte van vid de generösa portionerna den får här nere.
Och så den obligatoriska bilden på rummet.
Klockslag: 08:55
Temperatur: 7°C
Lunch: Rasthof Gräfenhausen
Bensträckare/kisspaus:
09:45 Rasthof Hildesheimer Börde (Gusten fick soppa.)
Fika:
10:45 Göttingen West. (De va la gött!)
16:00 Rasthof Baden-Baden
Ankomst: Gasthof Löwen, Oberrimsingen, Baden-Württemberg, Deutschland
Klockslag: 17:20
Temperatur: 14°C
Antal km: ca 657
 |
| Roadtrip, etapp 2 |
Det är andra advent idag. Advent är egentligen ingenting man firar i så stor omfattning här nere. Inte som i Sverige. Däremot är sjätte december något som tyskarna gärna högtidlighåller, då hedrar de Sankt Nikolaus. Även kallad Sankta Claus om det ringer någon klocka hos er...
 |
| Wienhausen. |
Trafiken var mestadels behagligt gles. För att vara Autobahn. Det är inte tillåtet för långtradare att beträda vägarna på söndagar så samtliga, utom några ytterst få som fått dispens, var parkerade längs motorvägarna. Vid varje rastplats och bensinmack stod långtradarna tätt intill varandra för att invänta morgondagen. De var så ofantligt många, de bildade nästan som små samhällen. Jag kan inte ens föreställa mig hur det kommer att se ut på vägarna i morgon bitti, det måste vara en mardröm att färdas på de tyska trafiklederna under måndagsmorgnarna.
Vi åkte förbi en hage där kor gick och betade. Precis utanför inhägnaden var det en stor skylt som gjorde reklam för närmaste Mc Donalds...
Strax efter vi passerat Frankfurts imponerande skyline på vår vänstra sida och den enorma flygplatsen på den högra stannade vi till för lunch. De moln som hade tilltagit under resans gång skingrades, vinden mojnade och det var nästan vi fick vårkänslor.
Belåtna åkte vi en timme senare vidare med Gusten. Till vänster såg vi den böljande Schwarzwald torna upp sig. På sina ställen såg jag gamla slott på topparna och mindre byar med ståtliga kyrktorn i dalarna. Ur högtalarna hördes klassisk musik som ackompanjerade det vackra tyska landskapet. Jag satt bakåtlutad och njöt av stunden.
 |
| Solen stod lågt. |
 |
| Motorvägskyrkan. |
 |
| Solbelysta kyrkklockor. |
Under den sena eftermiddagen kom vi fram till det familjeägda Gästehaus Löwen i Oberrimsingen, nära gränsen till Frankrike. På kvällen åt vi ett rejält skrovmål. Jag kan inte begripa att jag kan vara så vansinnigt hungrig när jag suttit stilla hos Gusten hela dagen. Märkligt! Oj, så gott det smakade. Tyvärr var jag oförmögen att äta upp allting, trots min akuta hunger men min mage är inte van vid de generösa portionerna den får här nere.
 |
| Wienerschnitzlarnas wienerschnitzel. Wienerschnitzlarnas moder. |
 |
| Vad ni inte ser är tjockteven med grön bild som står på ett bord mittemot. |