Nu har jag börjat komma till liv igen. Jag ska erkänna att jag har varit fullständigt tom i bollen sedan jag kommit fram till Santa Luzia. Som om jag inte kunnat ta in fler intryck utan sett min nya omgivning genom ett filter. Liksom på avstånd.
Men efter en natt med djup sömn har anden i mig åter väckts. Jag börjar så smått boa in mig i lägenheten, min energi sätter sin prägel. Detta kommer att vara mitt hem fram till slutet av januari nästa år. Jag har även annonserat på ett mycket avslöjande sätt för byborna att jag finns här genom att hänga ut mina nytvättade underkläder på tork på terassen. Den jättestora terassen. Den ena jättestora terassen. Jag har nämligen två. Åt var sina håll. Det är helt i sin ordning.
Tidigare idag åkte jag iväg till marknaden i Castro Marim. Där såldes allt mellan himmel och jord, som det alltid gör på marknader. Det var ett evigt skrikande om vems varor som var mest prisvärda. Jag tror att jag gick därifrån med en släng av tinnitus. Eller spräckt trumhinna. Men sannolikt bara med en skopa svarta skrynkliga oliver.
Efter besöket tog jag mig en stärkande tår kaffe för att senare åka iväg och införskaffa ett portugisiskt kontantkort med wifi. Känns skönt att åter vara i kontakt med omvärlden, även om jag hittills kunnat snylta på grannens trådlösa nätverk.
Här sitter jag på den ena gigantterassen. Temperaturen börjar sjunka i takt med mörkret. Det är stilla i byn. Jag hör hur Atlanten talar till mig. Hon brusar lätt. Kyrkans klockor klämtar svagt i bakgrunden.
Men efter en natt med djup sömn har anden i mig åter väckts. Jag börjar så smått boa in mig i lägenheten, min energi sätter sin prägel. Detta kommer att vara mitt hem fram till slutet av januari nästa år. Jag har även annonserat på ett mycket avslöjande sätt för byborna att jag finns här genom att hänga ut mina nytvättade underkläder på tork på terassen. Den jättestora terassen. Den ena jättestora terassen. Jag har nämligen två. Åt var sina håll. Det är helt i sin ordning.
Tidigare idag åkte jag iväg till marknaden i Castro Marim. Där såldes allt mellan himmel och jord, som det alltid gör på marknader. Det var ett evigt skrikande om vems varor som var mest prisvärda. Jag tror att jag gick därifrån med en släng av tinnitus. Eller spräckt trumhinna. Men sannolikt bara med en skopa svarta skrynkliga oliver.
 |
| Kommers. |
 |
| Bönor. |
 |
| Här stod de och grillade kyckling. Som jag för övrigt åt till lunch. Alltså smaksensationen. |
 |
| Inhemska toner. |
Efter besöket tog jag mig en stärkande tår kaffe för att senare åka iväg och införskaffa ett portugisiskt kontantkort med wifi. Känns skönt att åter vara i kontakt med omvärlden, även om jag hittills kunnat snylta på grannens trådlösa nätverk.
Här sitter jag på den ena gigantterassen. Temperaturen börjar sjunka i takt med mörkret. Det är stilla i byn. Jag hör hur Atlanten talar till mig. Hon brusar lätt. Kyrkans klockor klämtar svagt i bakgrunden.
 |
| Analoga och digitala anteckningar. |